Margareta Björndahls hemsida

 

I Lena Anderssons bok har Ester Nilsson mött skådespelaren Olof Sten.
De - eller åtminstone hon blir förälskad. Han är mer attraherad, det är trevligt att prata med Ester, för det är som att tala med en man.
Tre år av ett på- och av-förhållande startar.
Olof är gift och har ingen tanke på att överge sin hustru som arbetar i Borlänge. Ester vill att Olof och hon skall bli ett par.
Ester ger aldrig upp hoppet och tar aldrig hans ord på allvar utan tolkar det till sin fördel.

Utan personligt ansvar
Pjäs på Hagateatern mars 2016

Frågan var hur man kan tolka boken till ett drama?
Tre skådespelare, en man och två kvinnor.
Den ena föreställde Olof Sten och den andra Ester Nilsson.
Den tredje var "väninnekören".

Det som var verkligt kul i pjäsen var att de skiftade rollerna mellan sig. Ibland var en av kvinnorna Olof Sten, ibland var en Ester och vid andra tillfällen var en annan skådespelare det.

De utnyttjade den rutiga mattan och salongens gradänger. 
 

Jag tycker

att skådespelarna var snabba i sina rörelser,
de talade tydligt så att tillochmed jag med min ensidiga hörsel uppfattade orden,
tempot var raskt,
de fick verkligen fram personernas karaktärer.
Rekvisitan utnyttjades tillfullo.
Pjäsen var kul - trots sitt deprimernade innehåll.

Att alla föreställningar är utsålda förstår jag.
F öv tyckte jag att man kan kalla publiken för hipsters.

 

 

"Det var en sådan dag
då hon inte kunde skilja på tanke och känsla"

Lena Andersson
Jag har läst både Egenmäktigt förfarande och Utan Personligt ansvar.

Ur den första boken hämtade jag en gång ett antal citat. Jag skrev ner dem på datorn, klippte ut remsorna och klistrade upp dem i en skrivbok.

Utifrån det citatet skriver jag ner egna funderingar som inte har något med författaren och hennes böcker att göra.
en metod som jag vill rekommendera.

"Allt som är viktigt tar tid"

"Glappet mellan vilja och uttryck"

"Kärleken behöver ord"

 
Home

© Margareta Björndahl

2016-04-01

margareta.bjorndahl@comhem.se  (aktiv e-post)