Birgitta av Sverige

1303 - 1373

Vinjettbilden är ett träsnitt från ett tyskt utdrag ur Revelationes, Lübeck cirka 1485

Birgitta född i närheten av Uppsala, bosatt på Ulfåsa, maka till Ulf Gudmarsson, mor till åtta barn var inte den heliga Birgitta när hon levde. Hon var en människa precis som du och jag, även om hon under en del av sitt liv levde i sådan närhet till Gud att hon gjorde allt för Honom. Hon var en remarkabel kvinna som tänkte och formulerade sig i brev, tal och skrifter även om vi uppfattar hennes samlade "uppenbarelser" som en dialog mellan vår Herre och Birgitta. Detta är en uttrycksform som gör oss tveksamma och vi ställer frågan: Är det Birgitta som talar eller är det Gud som talar. Givetvis ifrågasätter många Birgittas plats bland filosoferna. Var hon inte endast en religiös mystiker som Thomas av Aquino eller Augustinus, fast det är ju klart att de har sin givna plats bland filosoferna.

Det finns en hel uppsjö av svensk litteratur om den heliga Birgitta. Behövs det mer? Kan vi inte alla genom undervisningen i skolan allt om vårt helgon, som numera är hela Europas skyddshelgon? Eller har vi bara lärt oss Birgittas yttre historia och vad som hänt efter hennes död? Kan vi överhuvudtaget skilja mellan människan Birgitta och helgonet Birgitta? Följ med på en svindlande tur tvärs genom Birgittas tankevärld.

Birgittas budskap

Birgitta såg sig själv som ett språkrör. Hon mottog visioner, hon inspirerades av vår Herre och hon skrev ner eller dikterade sitt budskap i dialogform. Den talande är Kristus, Maria, en ängel eller ett helgon och mottagaren är Birgitta själv eller en munk. Men även om budskapet mottagits under inspiration så kräver det formulering för att skrivas ner. Det finns tydliga bevis på att Birgitta formulerade om och ändrade uttryck för att nå så exakt skrivning som möjligt, hon slipade på sin framställning. Hon begrundar och tänker över Guds ord i sitt hjärta och efter mycket tänkande framställer dem klarare. (Rev Extr 49). Så här lyder en skildring:

"En dag var hon i kyrkan nära altaret och höll på att korrigera revelationerna om riddarna. Uppryckt i kontemplation såg hon då Kristus, som sade: ´Stryk det som du skrivit, att riddarskapet var mig kärt och skriv i stället "mycket kärt", ty en riddare som står fast i sin kallelse är mig mycket kär. Om det är tungt att bära kåpan, är det ännu tyngre för riddaren att bära harnesket.´´"

Birgitta var ingen egentlig författare, hon framförde ett budskap, hon gav synpunkter på filosofiska frågor och hon fann alltid svaret i Bibeln, som var hennes källa till inspiration och innehöll lösning på alla frågeställningar. Det finns sjuhundra revelationer (uppenbarelser) bevarade och huvuddelen består av hennes samtal med Gud, men även brev och anekdoter är senare infogade i samlingen.

Birgitta var allmänbildad, hon hade kunskper i latin och ägde en bok med spanskt ursprung, där hon själv gjorde anteckningar (den finns på Carolina Rediviva i Uppsala). Hon ägde en encyklopedi och då skall man betänka att det vid denna tid i Uppsala endast fanns totalt nittio volymer. Birgitta med sitt uppgående i Gud var rädd för världslig kunskap och rädd för kunskapen i sig. Men hon var också medveten om behovet av kunskap och av grammatik, i ett samtal med vår Herre säger Han till henne att överge de många bönerna och ägna sig mer åt grammatiken.

Omvänd min vilja helt och hållet till hela din vilja, säger Birgitta i en bön. Hon beder också Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Hon räknar med Gud, Bibeln och liturgin som reella element i tillvaron. Hon låter Gud säga: Kvinna, hör mig, jag är din Gud, som vill tala med dig. Hon talar om tre lagar, kyrkans, kejsarens och folkets. Hon säger att Vägen till Vishet går genom meditation över Kristi lidande. Hennes framställningskonst är vardagsnära och konkret, hon låter Gud svara genom att ge exempel och liknelser. Hon talar om hur man använder sina tio pund såsom en guldsmed väger guldet två gånger dels med rena ögon och dels med rent samvete; det besinningsfulla seendet, det goda hörandet, med munnen, smak, känseln, med sina gärningar, användning av tiden, det goda förvaltandet, tankar på det förflutna och det kommande, men att tre ting hindrar; lättja, välbehag och att behålla för sig själv (Rev del I, sid 227f). Hon talar om sinnesstyrka, klokhet, rättvisa och återhållsamhet som rättesnören i livet.

Revelationerna - uppenbarelserna

Birgittas uppenbarelser uppgår till sjuhundra och är samlade i sju böcker, översatta till svenska av Tryggve Lundén och bundna i fyra band. Denna utgåva börjar med Birgittas liv och hennes förfäder och efterkommande samt magister Mattias´ prolog.

Bok I är skriven i Sverige och daterar sig 1344-1349. Den behandlar frågan om gott och ont, om dygder och laster som ödmjukhet i förhållande till högmod, om en kysk kropp och en kysk själ. Den består av religiösa betraktelser och uppmanar till botgöring.

Bok II härrör från samma tid i Sverige. Den riktar sig till adeln och riddarskapet och ger uttryck för korsfararidealet. Den tar upp frågan om livslängden (Ulf hade ju nu dött) och hur barnaåldern övergår i förnuftets ålder. Människans pund behandlas.

Bok III är delvis skriven i Sverige, för övrigt under resan till Rom med uppehåll i Orléans i Frankrike, i Milano och i Italien. Här är kyrkfadern Ambrosius den talande. När Birgitta besökte en gravkyrka vände hon sig ofta till den som där var begravd. I Rom låter Birgitta den då förfallna kyrkan Sancta Maria Maggiore symbolisera hela kyrkan. Med på resan till Rom var magister Peter Olofsson, som förmodligen skrev efter Birgittas diktamen. Boken innehåller förmaningar och varningar ställda till prästerskapet.

Bok IV är också skriven i Sverige och Italien, den dateras efter 1349. Birgitta vänder sig till det ohörsamma Rom och hon talar om människans fria vilja och om Guds nåd.

Bok V kallas frågornas bok. En munk ställer frågor till Kristus som besvarar hans frågor. Vad skall man till exempel använda mun, ögon, öron, händer och fötter till?

Fråga: Varför har du vidare givit oss fri vilja, om vi ej skola följa vår vilja?

Svar: Vidare gav jag människorna fri vilja därför att hon skulle lämna sin egen vilja för mig, sin Gud, och därigenom förvärva större förtjänst.

Bok VI upptecknad dels i Sverige och dels i Italien handlar om risken av timliga njutningar och ohöviskt leverne men också om nyttan av andlig läromästare, insikt om straffet för gärningarna och en klok fruktan. Birgitta hälsas av fyra slags människor, nämligen de sanna vännerna med kärlek och de som känner fruktan för straffet, båda dessa grupper kommer att belönas andligen, så finns en grupp med människor, som vill vinna rikedom och de kommer också att belönas timligt och den sista gruppen som hycklande vill ha förlåtelse och som anses som avskyvärda. Hon tar upp sju dödssynder med högfärd, lystnad, avund, girighet, lättja, vrede och lusta.

Bok VII skriven i Italien, på Cypern och i det heliga landet under perioden 1350-1373, den behandlar framför allt Kristi födelse, dessa uppenbarelser har fått stor inflytande över avbildningar av Kristi födelse i den medeltida konsten.

Bok VIII skriven av den spanska biktfadern Alfons de Vadaterra där han samlat uppenbarelser med politiskt innehåll och boken är riktad till personer av världsligt stånd och ger sedliga råd till konungar. Här finns ett förord om hur Birgitta fick sin revelationer.

Därefter kommer i Tryggve Lundéns verk med de himmelska uppenbarelserna:

Frälsarens ordensregel

Ängelns lovsång

Fyra böner

Bifogade uppenbarelser

Den heliga Katarinas av Vadstena liv

Den heliga Birgittas mirakler

Kanoniseringsbullan

Analyserar man Birgittas revelationer kan följande stora drag urskilja:

1. Filosofiska spörsmål som besvaras utifrån teologisk synvinkel

2. Ett budskap, som är undervisande och varnade med ord som Tu debes esse..., du bör vara som en brud, en riddare, en flöjt osv. Birgitta ger praktiska vardagsråd till människor om deras levnad.

3. Domstolsscener och tankar om livet efter döden. I Birgittas skrifter framställs varje plåga efter döden som en motsvarighet till begången synd, som måste sonas.

Bibeln och liturgin är de stora inspirationskällorna för Birgitta. Hon ägde med stor sannolikhet en Bibel och en encyklopedi. Hon använder sig av liknelser och ett talande språk som till exempel vidi - jag såg, Ego sum - jag är, Benedictus - välsignad är du samt djurbilder och fabler.

Även om hela framställningssättet pekar mot att Birgitta fått uppenbarelserna av Gud framgår helt klart att hon begrundar och tänker över Guds ord i sitt hjärta och efter mycket tänkande framställer dem klarare (Rev Extr 49). Man kan kanske inte kalla hennes verk för författarskap, men hon slipar på uttrycken och strävar efter exakthet.

Biografiska notiser

Birgitta var dotter till lagmannen Birger Persson på Finsta i Uppland och hans maka Ingeborg från den kungliga Folkungasläkten i Östergötland. Birgitta föddes 1302 eller 1303 (osäker uppgift) och hennes mor dog när Birgitta endast var tio-elva år gammal. Birgitta växte upp hos sin moster på Aspenäs gård vid sjön Sommen i Östergötland.

Föräldrarna ligger begravda i Uppsala domkyrka och bilden visar deras gravsten.

Birgitta vigdes i september 1316 vid Ulf Gudmarsson. Han var också lagman. I äktenskapet föddes åtta barn, Märta 1319, Karl 1321, Birger 1323, Bengt 1326, Gudmar 1327, Katarina 1330, Ingeborg 1332 och Cecilia 1334. Birgitta bor på Ulfåsa till hösten 1335 då hon kom till kung Magnus och drottning Blankas hov. Ulf dog i februari 1344, han ligger begravd i Alvastra. Här avbildas hans gravsten.

Birgitta och hennes make Ulf gjorde 1341-42 när de varit gifta tjugofem år en vallfärd till den heliga Jacobs grav i norra Spanien, Santiago de Compostella. På bilden är Birgitta iklädd pilgrimsdräkten med stav, kors och tre märken i mössan från de tre heliga platserna, som hon besökt.

Senare gjorde hon vid slutet av sin levnad även en vallfärd till det heliga landet.

År 1349 beger sig Birgitta mot Rom, dit hon anländer under det heliga året 1350. Hon slår sig ner i ett hus vid Piazza Farnese. Hon verkar härifrån under mer än tjugo år och dör här den 23 juli 1373. Birgittasystrar bor fortfarande i den här byggnaden.

Birgitta är skrinlagd i Vadstena klosterkyrka

Ett axplock av litteratur om Heliga Birgitta

Andersson Aron, 1977, Boken om Birgitta, helgon och profet, Birgittasystarna i Rom, Vadstena, distibutör: Finspångs bokhandel.

Birgittaboken, 1954, Birgittastiftelsen, Vadstena

Dixelius Hildur, 1951, Stormansfru och helgon, Lindblads, Uppsala

Fogelklou Emilia, 1919, Birgitta, Bonniers, Stockholm

Furuhagen Hans, 1990, Furstinnan av Närke som blev Heliga Birgitta, Norstedts, Stockholm

von Heidenstam Verner, 1989, Heliga Birgittas pilgrimsfärd, Bonniers, Stockholm

Klockars Birgit, 1972, Birgitta och böckerna, Almqvist & Wiksell, Stockholm

Klockars Birgit, 1976, Birgitts svenska värld, Natur och kultur, Stockholm

Lundén Tryggve, 1957, Den Heliga Birgittas Himmelska Uppenbarelser, I-IV, Allhems förlag., Malmö

Palmgren C M, 1914, Sveriges märkligaste kvinna Birgitta Birgersdotter, Wilhelmssons förlag, Stockholm

Pennanen Eial, 1957, Birgitta sierska, Gebers, Stockholm

Stolpe Sven, 1973, Birgitta i Sverige, Arskild & Kärnekull, Stockholm

Kvinnliga filosofer Home

© Margareta Björndahl    2006-12-23     margareta.bjorndahl@comhem.se  (aktiv e-post)