Konstnären Karl Nordlund

Recensioner

Några utdrag ur recensioner

Natur i förgrunden; Martin Strömberg skriver i Stockholmstidningen den 11 april 1954. "I den stora skara av unga svenska målare, som efter kriget sökt sig till Spanien, intar Färg och Forms nya utställare Karl Nordlund en särställning. Hans debut, som är mogen och övertygande, varslar om att det intima naturstadiet efter ett decennium av dynamiskt formexperimenterande åter skall komma till heders. Nordlund är intimist till format och uppfattning."

Visionärt; Nils Palmgren skriver i Aftonbladet den 14 april 1954: "Många av de främste i svensk konst i detta århundrade har varit outsiders, vilka utan stöd av meningsfränder, kotterier och akademier stuckit upp utan varning och plötsligt intagit sina platser med självständighetens och genialitetens rätt. De har inte - en Aguéli , en Arosenius, en Sager-Nelson, Osslund eller Johan Heurlin - ens brytt sig om att följa Den stora landsvägen, tidsriktningarnas landsväg. De har varit sig själva i konflikt med eller mycket kritiskt inställda till den samtida godtagna och uppmärksammade konsten... Färg och Form presenterade på lördagens vernissage en mycket ensam konstnär...Och dock kommer han väl förberedd, ja, i viss mogen. ... Nordlund är på en gång hjärtligt naiv och helhjärtat intim. Och dock är han på intet sätt påverkad av svensk naivism kring 1920, även om resultaten ibland kan nå nära detta skedes bästa målningar. ... Den lilla utställningen har, åtminstone för mig, varit en stor upplevelse. Jag bara undrar hur en man, som börjar så självständigt och moget, skall kunna fortsätta i sin lika riktiga och viktiga isolering."

Konstkrönika; Dagens Nyheter skriver den 15 april 1954: "De flesta av sina motiv har han hämtat från Mallorca, men det är ingen turistkonst, inga briljanta eller lättvunna effekter. Han har givit sig tid att genomföra stora landskapsutsikter med berg och havsbukter, lantgårdar med terrasser och olivplanteringar etc allt i litet format, omsorgsfullt och med känsla och instinkt både för detaljer och för enheten."

Utsikter över Spanien; Clas Brunius skriver i Expressen 23 april 1954: "Succén är absolut välförtjänt. Nordlunds landskapsbilder från Spanien och Medelhavet är solida saker, vibrerande av en ovanlig lyrisk diskretion. ... Nordlund har valt att protestera mot denna linjen (de fräna, hårda stiliseringarna av spansk miljö och landskap) och i stället sökt sig tillbaka till intimismen, till det försynta betraktandet av pittoreska detaljer - pinjers och olivträds paraplyer. Han har lärt av andra föregångare, av mjukheten hos Aguéli, han har iakttagit den exotiska stämning över ett landskap som uppstår när skuggorna och lokalfärgerna bleks bort av en sol som står mitt på himlen. ... Och allt är höljt i ett mjukt och stilla atmosfäriskt soldis, mycket njutbart..."

Berömd över en natt; Året Runt/Vårt hem presenterade i oktober 1954 ett nytt konstverk i serigrafiserien: "Karl Nordlund debuterade i våras med en samling realistiska landskapsbilder och fick omedelbart kritikerna på sin sida. Han är lidelsefull förälskad i naturen, där han även vill fånga själva ljuset och luften."

Melodier från Mallorca; Eugen Wretholm skriver: "En bredaxlad tungviktare med trubbig pugilistprofil, en passionerad amatördykare som samlar snäckor och målar tavlor under vatten, en aggressiv dabattör som snärtar dit orden som trumvirvlar på en boxboll - sällan har väl den yttre bilden av en konstnär stämt så illa med hans måleri som i fallet Karl Nordlund. ... Bilderna är fria från människor och djur, träd och husgrupper ligger djupt bäddade i färgmaterian, blir aldrig hårt accentuerade, fysiskt påtagliga. Palmgrens idé om Aguéli var bättre, men närmast kommer man kanske, om man för minnet manar fram målningar av sienska 1300-talsmästare som bröderna Lorenzetti."

Upptäckt i Ljungby: Teddy Brunius skriver i Stockholms-Tidningen den 3 maj 1955:"Karl Nordlund går en annan väg. Som så många andra av sina jämnåriga reagerar han mot den dåliga färgkemi och mot de koloristiska frosserier, som man har bevittnat i de senaste decenniernas svenska måleri. Vid första anblicken kan hans små dukar te sig som småkonst, som en artistisk anemi. För min del finner jag både självbesinning och effektfullt artisteri i denna konst. Han grundar gärna dukarna med en varm temperaton. Genom oljefärgens tunna lager lyser denna rosa ton fram och ger en grundstämning av hetta och torka. Måttfullheten och återhållsamheten blir en dygd i ett sådant måleri. Atmosfären och ljuset, den läckra torra ytan och den tekniska genomarbetningen gör hans dukar till små dyrgripar, till föremål av skönhet till ständig glädje."

Det silvergrå Spanien; I Upsala Nya Tidning skriver Teddy Brunius den 4 mars 1958: "... han förmår att låta det tunna skiktet av silvergrått genomlysas av temperans blekrosa skimmer, vilket ger landskapet karaktär av hetta och torka. Ytan är nött av en sista rakbladsvass avslipning, så att målningarna ter sig som gamla frescomålningar."

Tidlöst landskap; Teddy Brunius skriver i UNT 26 oktober 1960 bland annat: "På nära håll ser det ut som om Karl Nordlund formar och tecknar med naiv trubbighet, men på avstånd samordnas de krokiga stammarna till en helhet som inte är ett slumpens verk utan en beräkning att med föremålens inbördes avstånd i djup, sida och diagonal nå en samlad slutenhet."

Nu är han en etablerad och stor konstnär i USA; Allehanda skriver den 15 juni 1974: "Inte ser han särskilt amerikansk ut och inte vad man kan kalla konstnärlig heller. Kanske beror detta på att handelsutbildningen på Karro i slutet av 1930-talet satte outplånliga spår. Tolv år i USA och åtta dessförinnan i Spanien har inte förändrat honom. Karl Nordlund, uppväxt i St Mellösa, är på sitt första besök i det gamla landet sedan han blev utlandssvensk. Han for som en lovande målare. Nu är han etablerad konstnär med bl a ett oerhört uppmärksammat genombrott i Boston bakom sig."

Ett svenskt artistiskt genombrott i USA; Ur UNT: "Karl Nordlund, svensk konstnär som sedan 1962 mestadels varit bosatt i Boston, har nu haft sin första utställning i stort format i USA. Teddy Brunius rapporterar att den blev ett artistiskt genombrott, något som inte minst borde intressera Uppsalapubliken, eftersom Nordlund haft sina flesta utställningar just i Uppsala. Utställningen gav en god bild av Nordlunds artistiska väg under två decennier. Trots sin förvandling som artist har han alltid lyckats bibehålla kontinuitet i sitt skapande. Mellan alla verk finns en familjelikhet. Det gör hans USA-utställning så imponerande och hans internationella genombrott så motiverat, skriver Brunius bl a." ... Brunius skriver vidare: "I den nya miljön (USA) blev han först fängslad av bilköerna. Han genomförde komposition efter komposition, som kan sägas förena social realism med abstrakt form, kusliga, iskalla persevererande bilder. Sarkasmen drivs genom den brutna effekten av behagliga klara färger som ansätts i ett monotont formsystem. Nästa steg i Karls Nordlunds utveckling var hans första storformade verk, abstrakta minnesbilder av spansk vegetation. Växtligheten utformades med en botanisk symbolism. Man kan lätt se det manliga och kvinnliga, hela blomvärldens sexualsystem gestaltat i dessa subtropiska klimatbilder. Sista etappen i denna erövring av det abstrakta var skildringen av rymden. Han arbetade med en serie målningar i den amerikanska hard-edge-traditionen utan att ge avkall på lyrismen. Formsystemet är abstrakt, icke föreställande, men det är kraftfullt associationsskapande för betraktaren. I en ändlös rymd tycks kistor utslungade, svävande i en evig monotoni."


Biografi Fotografier Litteratur Mallorca Recensioner USA Startsida

© Margareta Björndahl * 2006-04-17 * margareta.bjorndahl@comhem.se